Sy egna babymockasiner

 
Som vanligt när jag kommer på en smart grej jag kan pyssla ihop, så blir jag förvånad över hur lätt det var att göra själv! Detta är inget undantag. Man kan tro att just mockasiner ska vara knepigt, men inte bara var det lätt att få till, det var ju superbilligt också! Det krävs nämligen minilite tyg för ett par bebismockisar - betalade en hundring för tyg, resår och tråd och då blev det massa tyg över. Jag köpte ett jättefint skimrande tyg i imitationsskinn och ett fleecetyg i mintgrönt - min absoluta favoritfärg just nu! Jag gjorde dessa ganska enkla, men ju proffsigare man är desto mer variation kan man ha. Man kan ju göra olika varianter på dessa i all evighet! Tänk er en söt rosett uppe på foten, till exempel. 
 
Jag använde mig av det här mönstret från Darlingdiapers, men freestylade lite utifrån anvisningarna. Jag gjorde den minsta storleken utav mönstret i tron att de skulla bli för stora för min sexmånadersbebis, men de blev alldeles perfekta - lagom till att växa ur inom snar framtid. Det gick ganska mycket sömnsmån och jag blev lurad av hur stort mönstret såg ut. Nästa gång ska jag göra dem en hel del större så att lillan kan ha dem i takt med att hon lär sig krypa och gå. 
 
Ett superskönt helgpyssel för någon om mig, som gillar att sy men inte pallar alltför stora projekt. Jag lade nog inte mer än en till två timmar på att få dessa gjorda och klara. Sådana här ska jag nog fortsätta göra, om inte till mina egna barn, så är det ju en perfekt personlig present att ge bort!

Regn på landet




Det blir ganska begränsat med aktiviteter här på landet när det regnar. Vi har passat på att njuta av en lång frukost i varandras sällskap. När Elsa skulle sova middag insåg vi att regnskyddet till vagnen hade lämnats kvar hemma. Lite oturligt eftersom hon inte sover särskillt bra alls inomhus. Så idag har det blivit lite sömn på henne. Det kommer säkert märkas senare ikväll, men då blir det bara att lägga lite tidigare. På den korta stund hon lyckades få lite middagslur hann jag i alla fall att genomföra projekt mokasiner. Jag ska skriva mer om det senare, men vet inte riktigt om jag tycker projektet blev tillräkligt lyckat för att visa fram. Vi får helt enkelt se om den saken! 

Ikväll kommer svärmor/farmor över på middag och det vankas fisksoppa! Så jag borde faktiskt sätta igång med det, så det blir middag innan midnatt! 

Sex månader och ett helt liv



Idag har vi haft den här lilla tjejen hos oss i sex hela månader. Tänk att hon på sex månader blivit såhär stor. Inte bara stor som person, men också så stor i våra liv. Hon är det allt kretsar runt, hela tillvaron har blivit så totalförändrad och det går inte en sekund utan att jag tänker på min dotter. Hon tar upp så stor plats i våra hjärtan. Jag är helt överförälskad i denna lilla figur och det går inte ens att förklara den kärleken, förutom att den är så stor och så självklar - men den känslan förstod jag först när jag själv fick barn. Hon är solstrålen i vardagen, alltid glad och nyfiken på att upptäcka världen. Hennes babbel och hennes skratt är som energi för mig och när man hela tiden möts av det från henne gör det väldigt lite att man ibland lider av sömnbrist eller inte får tid för sig själv. Ja, hon är verkligen en hundrapoängare, den där Elsa. 
 
Det har också hänt mycket med henne och utveckling sista tiden. Från att tutta dag och natt äter hon nu i huvudsak vanlig mat. Gröt, grönsaker, burkar, Ellas Kitchen och välling får hon i sig. Det ligger en viss sorg i att lägga amningen bakom sig, men samtidigt hade det varit svårt att tillfredställa hennes hunger med bröstet sista tiden och detta passar oss att gå vidare till annan mat eftersom vi är två sociala, energiska själar som gillar att kunna röra på oss. Jag känner inte att jag har tvingat min tjej till annan mat, utan hon är helt enkelt för nyfiken för att hinna äta när vi är på farten, för det är ju absolut inget kul att ligga in mot mammas kropp när det sker grejer därute i den stora världen! Vår fröken har också börjat fatta galoppen med att sitta, samt att hon visar tendenser till att börja krypa snart. Benen sparkar på ordentligt när hon ligger på mage och hon rör sig både framåt och åt sidorna, men har inte helt fattat galoppen med att dra upp benen bakom sig. Men det kommer definitivt innom en närmare framtid! 
 
Ett halvt år, så himla kort men ändå så länge. Det är ju som hon alltid har varit här. Tiden innan henne känns så extremt långt borta. Och det är en underbar tanke att jag ska få följa denna lilla person i resten av mina levnadsdagar!